
Byggnaden är uppförd i en sydvästsluttning mot sjön Mörke-Malen. Området är ett brutet kulturlandskap med omväxlande åkertegar och skogsbryn där ädellövträden ger karaktär till området. Det är uppenbart att platsen har varit boställe under århundraden och jorden brukats sedan lång tid. Platsen ger harmoni som skapar atmosfär kring byggnaden och förankrar den i myllan.
Byggnaden är uppförd i ett modernistiskt utförande med ytterväggar av järnvitriolbehandlad träpanel, taket består av flata betongpannor i svart, snickerier av engelskt röd färg och plåtarbeten i aluzink. Väggpanelen är stående spåntad och finsågad med fallande bredd, vilket för tankarna till att allt material tas tillvara. Vid närmare betraktande ser byggnaden ut att vara sammansatt av två kroppar. En kropp innehållande mer publika utrymmen och som uppförts med pulpettak. Till denna byggnadsdel har dockats en något lägre byggnad, innehållande de privata rummen, som uppförts med traditionellt sadeltak. I sydväst har sedan ett inglasat uterum placerats, med utsikt mot sjön. En fristående byggnad innehållande carport, förråd och pannrum bildar skydd för entrén till bostadshuset.
Placeringen tillsammans med byggnadens återhållsamma siluett gör att den på ett förtjänstfullt sätt smälter in i landskapet. Byggnaden i sig är efterföljansvärd i såväl stort som i sina detaljer men framför allt är den ett bra exempel på hur en byggnad skall placeras i landskapet.
(pdf, 45 kB)