FIGUR 1. Detalj av sträckan Hallandsgränsen Böjered (Detalj av LM akt 06-JVG-IV:1).

November 2011

En ny tid

1800-talet och järnvägbyggandets glansdagar

Från mitten av 1800-talet kom det svenska samhället att alltmer påverkas av den begynnande industrialismen. En del i utvecklingen var byggandet av olika järnvägslinjer, vilka drogs genom landskapet. Järnvägsbyggandet var till stor glädje för många, medan många oroade sig och såg faror i det nya. På många platser ville man att järnvägen skulle dra fram. Det kanske mest kända exemplet är riksdagsmannen Petter Jönsson i Nässjö som prompt ville ha järnvägen på sina marker. Ett annat exempel är Salomon Löfvenskiöld dy, Nissafors brukspatron, som också ville att järnvägen skulle dras på fideikommissets ägor. 1855 fick Nils Ericson befogenhet att organisera uppbyggandet av Statens Järnvägar, häribland de så kallade Stambanorna som kom att utgöra grunden i det svenska järnvägsnätet. Ungefär samtidigt började olika privata eller enskilda järnvägslinjer att byggas. Banorna hade ibland olika spårbredder, ofta smalspåriga sådana. Ägarna till järnvägslinjerna var ofta även de mycket skiftande. Ibland var det privatpersoner, konsortium, städer eller socknar som ägde järnvägsbolagen. Efter 1939 förstatligades de flesta privata järnvägarna med vissa undantag. Järnvägen och de nya kommunikationerna och infrastrukturen väckte starka känslor, precis som idag! Till järnvägsbyggandet avigsidor hörde dock att mark behövdes för rälsdragandet. I många socknar såg man fördelarna med en järnväg genom socknen och ställde både mark, material och arbetskraft till förfogande.


Halmstad-Jönköpings järnväg

Sommaren 1869 hölls ett möte i Halmstad där frågan om järnvägsbyggande mellan Halmstad och någon ort längs Södra stambanan diskuterades. Året därpå utfärdades inbjudan till bildande av Halmstad-Jönköping järnvägsaktiebolag. Efter möte och bolagsstämma i Gislaved 1871 kom den slutliga stämman att hållas i Halmstad i januari 1872. Från början planerades att järnvägen skulle gå från Halmstad över Torup, förbi sjön Bolmen, via Värnamo och nära Taberg till Jönköping eller till någon annan punkt på stambanan söder om Jönköping. Även en bibana till Gislaved skulle byggas. Inom fem år skulle alla linjer vara färdigbyggda. Kontrakt tecknades med entreprenörer och engelska byggnadsingenjörer. Via kontrakt med Göteborgs Handelskompani skulle kontanter införskaffas.

Redan år 1872 påbörjades byggnationen av linjen Halmstad-Torup. Efter förslag från entreprenörerna bestämdes året därpå att sträckningen skulle fortsätta från Torup via Kinnared, Smålandsstenar och Bredaryd till Värnamo. Istället för Jönköping kom Nässjö att bli banans anslutningspunkt till stamnätet. Trots finansiella problem stod år 1877 sträckan Halmstad-Värnamo färdig och 1882 var hela sträckan Halmstad-Nässjö öppen för allmän trafik. De finansiella svårigheterna fortsatte dock och redan 1885 gick Halmstad-Jönköping järnvägsaktiebolag i konkurs. Ett stockholmskonsortium inköpte bolaget på auktion och istället grundades Halmstad-Nässjö järnväg, förkortat HNJ. Mellan Landeryd och Falköping via bland annat Burseryd kom en egen bana att anläggas, den så kallade Västra Centralbanan. Bandelen mellan Reftele och Gislaved som planerades redan från början kom dock att dra ut på tiden. Samtidigt kom planerna på Borås-Alvesta järnväg (förkortad BAJ) att initieras. 1898 fick Halmstad-Nässjö järnväg tillstånd att bygga bibanan och i december 1901 öppnades banan för trafik. 1945 förstatligades Halmstad-Nässjö järnväg för att uppgå i Statens järnvägar, SJ.

En karta från 1874

1874 upprättade lantmätare J R Tengman en karta över sträckningen för den planerade Halmstad-Jönköpingsjärnvägen (LM akt 06-JVG-IV:1). Denna sträckning kom endast delvis att följas och då i den sydligaste delen som idag ligger i Hylte kommun. Kartan upprättades i expropriationssyfte där man skulle ta mark i anspråk för linjens dragning.

Kartan är egentligen inte en enda karta, utan en lång serie kartor där lantmätaren karterat parti för parti av terrängen där järnvägen skulle gå. Han har även markerat fastighetsgränser och markerat vilken typ av mark det handlar om, samt vem som är ägaren. 

FIGUR 2. Detalj av den planerade sträckan Vickelsberg-Åtterås (Detalj av LM akt 06-JVG-IV:1).


Ungefär från dagens kommungräns mellan Gislaved och Hylte karterades en linje norrut från Skeppshult genom Svenshult och Åtterås byar och vidare norrut via Haghult och Uvekull. En dragning mot nordost via Fållinge bys ägor och vidare österut mot Reftele, Bredaryd, Forsheda och Värnamo kom att bli den som verkligen genomfördes.

FIGUR 3. Detalj av den karterade sträckan förbi Väbyholms säteri (Detalj av LM akt 06-JVG-IV:1).


FIGUR 4. Detalj från Generalstabskartan med Halmstad-Nässjöjärnvägens sträckning förbi Skeppshult och Smålandsstenars stationssamhälle.

Sidan uppdaterades senast: 2017-07-25