FIGUR 3. Detalj av Nedregården. En fägata leder från gårdstomten mot nordväst ut till en hage (markerat med nr 70), som i protokollet har benämningen "Getahagen".

Januari 2012

Hedenstorps by storskiftas 1812

Sommaren 1812 utförde lantmätare Jonatan Montelin storskifte över inägorna (åker- och ängsmarken) och utmarken (skogs- och betesmarken) till Hedenstorps by i Båraryds socken. Byn bestod av två gårdar, Öfregården och Nedregården. Jonatan Montelin tillhörde en av flera släkter som gjort sig namnkunniga som lantmätare i Jönköpings län. Montelin utförde under åren 1786-1820 en rad kartor över byar och gårdar i vad som idag är Gislaveds kommun.
I protokollet till kartan (Lantmäteriakt E22-9:1) anges att till sin hjälp hade Montelin auskultanten Widerberg och som extra nämndemän och kontrollanter fungerade Anders Pettersson i Broddaryd och Mathias Zackrisson i Lilla Båraryd. Närvarande vid förrättningen var också jordägarna själva, Sven Larsson, Knut Svensson, Nils Benjaminsson och Nils Svensson.
Mätningen i juli och augusti månad gjordes av åker, äng och betesmark i nämnd ordning och efter närmare en månad kunde mätningarna avslutas. Vid fortsatt sammanträde i slutet av augusti genomförde lantmätarauskultanten John (Jonas) Allvin delningen av ägorna. Nu närvarade även nämndemännen Lars Månsson i Ölmestad och Petter Lundstedt i Hamra. Allvin påtalade nödvändigheten av en noggrann taxering av ägorna. Jordägarna förmanades även att försöka bortse från egennyttan

...hvilken nödvendigt måste medföra förlust och mistning av af ägor, och förrättningen derigenom hafva en emot afsigten stridig verkan...

I protokollet anges även att den bästa åkern kunde ge 4:e kornet och de sämre 3½, 3, 2½, 2, 1½ och 1 korn. Med detta menas alltså avkastningen på hur många korn man sått i utsäde.
Ängsmarken var under naturahushållningens tid av minst lika stor betydelse som åkermarken. Det var genom ängarnas hö man kunde hålla liv i boskapen under vintrarna. Samtidigt kunde man samla in boskapens gödsel för att sprida ut den på åkermarken. I protokollet anges den bästa ängsmarken ge 6 och den övriga 5, 4, 3½, 2½, 2, 1½, 1¾ och ½ lass hö per tunnland.
Skogen och betesmarken var också den av betydelse, men skogen hade inte alls samma ekonomiska värde, som den kom att få efter mitten av 1800-talet då skogsprodukternas betydelse ökade. Skogen var under historisk tid mycket viktig men som naturaresurs. Från skogen hämtade man virke, ved och stänger till de förr så viktiga stängslen. Av skogens råvaror framställde man träkol, beck, tjära och pottaska och på skogen gick djuren och betade. Sammantaget var således skogen minst lika viktig som åker- och ängsmarken och särskilt gällde detta skogsgårdarna och den ofta karga åkermarken i Västbo härad. Skogen var alltså även betesmark och i protokollet angavs även dess värde.
Efter detta kom man överens om hur vars och ens skiften skulle hamna. Man kom även överens om andra praktiska detaljer. Det framgår också av protokollet att jordägarna Sven Larsson och Nils Svensson sålt sin del i byn till urmakaren Ambjörn Andersson från Bränhult.

FIGUR 1. Hedenstorps by 1812 enligt lantmäteriakt E22-9:1. Byns byggnader finns alla utritade. Åkermarken är gulmarkerad, medan ängsmarken har grön färg. Den omgivande skogen och betesmarken har ljusare färger. Öfregården (markerat med A i nordöst) har det mesta av sin åkermark öster och sydöst om gårdstomten. Detsamma gäller för Nedregården (markerat med B i sydväst). Även här ligger den mesta åkermarken öster och sydöst om gårdstomten.


Därefter räknas de olika jordlotterna upp. Här anges att Öfregården var 1, till ½ mantal förmedlat rusthåll. Här framgår alltså att det var en fullstor självförsörjande gård och att den var rusthåll. Med rusthåll menas att gården försörjde en indelt ryttare. Ägare till Öfregården var Nils Benjaminsson och Knut Svensson. Åkerarealen bestod av 5 tunnland och 17 7/8 kappland, medan ängsmarken bestod av 40 tunnland och 6 ½ kappland. Skogen och betesmarken uppgick till 444 tunnland. Efter värderingen befanns att gården sammanlagt vunnit 37 ½ tunnland mark.

Här ser vi alltså hur stor skillnaden var mellan gårdens inägor, alltså åker- och ängsmarken och utmarken, dvs skogen och betesmarken.

Med tunnland och kappland menas gamla ytmått, där ett tunnland ungefär motsvarar ett halvt hektar (ca 5 000 m2) och ett kappland 1/32 tunnland eller ca 154 m2 . Namnet kom av arean för en kappes utsäde.


På gårdens ägor låg ett dragontorp. En dragon var en ryttare som även kunde strida avsutten. Bara några år senare, år 1824, skulle dragonerna ersättas av Smålands grenadjärer, men också dessa skulle även i fortsättningen försörjas genom rusthållssystemet.

FIGUR 2. Dragontorpet på Öfregårdens ägor (torpet är markerat med nr 35 på kartan).


Den andra gården, Nedregården, var 1, till ½ mantal förmedlat kronoskatte som ägdes av Nils Benjaminsson och Ambjörn Andersson i Bränhult. Nils Benjaminsson var alltså delägare till både Öfre- och Nedregården. Nedregårdens åkermark bestod av 4 tunnland och 10 ½ kappland och ängsmarken till 18 tunnland och 30 1/8 kappland. Skogen och betesmarken uppgick till 222 tunnland. Efter värderingen befanns att gården sammanlagt förlorat 37 ½ tunnland mark, som alltså överfördes till Öfregården. På kartan ser vi hur en fägata leder fram till Nedregården. Via fägatan leddes gårdens eller byns djur på skogsbete.

En delning mellan Nils Benjaminsson och Knut Svensson gjordes också och på kartan betecknades Benjaminssons lott med a och Svenssons med b.

Därefter gjordes en beskrivning över rågångarna kring byn. Rågångarna var de erkända och utstakade gränserna som fanns kring en gård eller by. Ofta kunde dessa gränser vara mycket gamla, rentav hundratals år gamla.

Sidan uppdaterades senast: 2017-07-25