text och bild om kol och järn

Klicka på bilden ovan för att se en större version av skylten.

Järn och kol

Här i området gjorde man förr både järn och tillverkade träkol. Öster om
stigen finns en järnframställningsplats med ugnar och kastad slagg, alltså
rester av järntillverkningen. Går du in i skogen några tiotal meter väster om
stigen hittar du kolningsgropar. Här gjorde man träkol som användes till järnframställningen. Väster om stigen hittar du också en kolbotten.

Tillverkning av järn och träkol

 

Blästbruk

Äldre järnframställning kallas ofta blästbruk och var främst vanlig under
förhistorisk tid och medeltid. Man sökte upp lämpliga lokaler med järnförekomster i myrar och sjöar och tillverkade träkol på samma plats.
Lämningar från äldre järnframställning är vanlig i Västbo, särskilt i de västra
delarna av nuvarande Gislaveds kommun.

Malmen och kolet i ugnen hettades upp till över 1000 grader genom att luft tillfördes med hjälp av en bälg, en bläster, tills en reduktionsprocess startade. Restprodukterna, slaggen, tappades ur ugnen. Det fanns även andra tekniker, där slaggen stannade kvar i ugnen. När processen var klar fanns en smidbar järnklump, en lupp, som måste bearbetas vidare för att järnet skulle bli användbart. Genom denna process fick man ändå järn som var direkt smidbart.

Kolgrop

Ett av de ursprungliga sätten att göra järn på var att blanda järnmalm och träkol i en ugn byggd av jord och sten. Före malmen kunde användas måste den först rostas. Detta gjordes genom att man lade malmen på lavar av ved, för att sedan tända eld på veden.

Kolet kolades i grop och gick till så att man grävde en fyrkantig grop och lade ned veden som skulle kolas. Av den uppskottade jorden bildades en vall kring gropen. Därpå tände man på och täckte gropen, men lät tillräckligt mycket syre komma in så att veden fortsatte att kolas.

Den utrunna och urplockade slaggen kastades åt sidan och kom ofta att
bilda en halvmåneformad hög kring ugnen. Dessa högar kallas också för slaggvarpar. I våra trakter är det vanligt att ugnarna ligger två och två, så kallade dubbelugnar.

Järnbruken

När de egentliga järnbruken börjar etableras från och med början av 1600-
talet avtog husbehovsframställningen av järn. Järnbrukens masugnar och
smedjor hade ett mycket större behov av träkol och nu tillverkades istället
träkolet i kolmilor, som du kan se på bilden ovan. Platserna för kolmilorna kan vi idag se som kolbottnar. I skogen några tiotal meter väster om stigen kan
du se en sådan kolbotten.

Sidan uppdaterades senast: 2021-04-07