landskap

En klimatneutral kommun driven av förnybar energi

Det prioriterade området för en klimatneutral kommun driven av förnybar energi syftar till att minska människans påverkan på miljön, framförallt genom att minska utsläppen av växthusgaser. För att nå stora utsläppsminskningar måste omfattande investeringar i ny teknik göras, förändrade och resurseffektiva produktionsmetoder införas och beteendeförändringar utvecklas inom alla sektorer.

Utvecklingen mäts genom två sakområden

  • Utsläpp av växthusgaser
  • Förnybar energi

Ett syfte med strategin för hållbar utveckling är att nå en hållbar energiförsörjning. För att möta detta mål behöver kommunens produktion av förnybar energi öka samtidigt som energianvändningen effektiviseras.
Kommunen har i sin uppföljning upptäckt brister i den statistik som finns officiellt. Därför har ett arbete påbörjats för att säkerställa kvaliteten i statistiken med hjälp av andra aktörer. Detta arbete kommer ske under 2022. Med detta i åtanke presenteras inga indikatorer förrän ett sådant säkerställande har kunnat genomföras.

Bedömning av sakområdets trend

orange streck, visar att bedömning inte kunnat göras

Bedömning av sakområdet har inte kunnat göras.

Att minska utsläppen av växthusgaser är en av de största utmaningarna för att uppnå ett hållbart samhälle. I strategin framförs flera skarpa målsättningar kring hur mycket kommunens invånare, företag och organisationer tillsammans måste minska sina utsläpp. Bland annat ska transportsektorns utsläpp minska med 80% sett till 2010 års nivå samt kommunens totala utsläpp per person vara under 1 ton per år 2045. Sakområdet "utsläpp" fokuserar därför enbart på det totala utsläppet av växthusgaser samt utsläppen utifrån de olika sektorer som existerar.

Bedömning av sakområdets trend

röd pil, pekar neråt, visar en negativ trend

Sakområdet visar en negativ utveckling.

Använda indikatorer:

  1. Utsläpp totalt
  2. Utsläpp från arbetsmaskiner
  3. Utsläpp från avfall
  4. Utsläpp från egen uppvärmning
  5. Utsläpp från el och fjärrvärme
  6. Utsläpp från industri (energi och processer)
  7. Utsläpp från jordbruk
  8. Utsläpp från produktanvändning

I sakområdet utsläpp finns flertalet skarpa målsättningar som syftar till att minska den utsläppsmängd som finns inom olika sektorer. Totalt ska utsläppen av växthusgaser minska med 85% sett till 1990-talets nivå. För att kommunen ska nå det fastslagna målet nivåer måste en sänkning till 26 504 ton om året genomföras. Utsläppen av växthusgaser 2019 var 118 601 ton. Fortsätter utsläppen minska i samma takt som senaste mätperioden 2018–2019, kommer målet inte att nås. Detta visar att det kommer krävas betydande åtgärder, teknisk utveckling samt att en samhällsomställning genomförs för att målet ska nås.

Den största källan till utsläpp är transportsektorn, som står för 42% av utsläppen. Det finns ett mål om att utsläppen ska minska med 80% av 2010 års nivå. Fortsätter samma minskning som vid senaste mätperiod, 2018–2019, nås inte målet. Detta innebär trots att utsläppen minskar kontinuerligt sker det inte tillräckligt snabbt.

Den näst största källan till utsläpp är jordbruket. Här finns inga målsättningar och det har endast skett en marginell minskning av utsläppen senaste mätperioden. Dock ska utsläppsökningar inom området tolkas med försiktighet, då kommunen har ett uttalat mål om en ökad självförsörjningsgrad vilket kan komma att öka utsläppen i framtiden. Detta ska dock ses som att Gislaved då ökar sina utsläpp på ett sätt så att jordbruket någon annanstans kan minska sina utsläpp. Det är också viktigt att väga in att flera underkategorier till jordbruket, däribland arbetsredskap och lokaler, redovisas inom andra sektorer.

En gynnsam utveckling kan identifieras för sektorerna avfall, uppvärmning av bostäder och lokaler, industrins energi och processer samt den generella produktanvändningen. Dessa utgör dock enbart 15% av det totala utsläppet. Det finns inte heller några skarpa utsläppsmål kopplat till någon av sektorerna, vilket gör att en tydlig nedgång bedöms vara tillräcklig.

En mer ofördelaktig utveckling identifieras från arbetsmaskiner, vilket drivs av en ökning av industrin- och byggsektorns arbetsmaskiners utsläpp. Även utsläppen från el och fjärrvärme har ökat.

Eftersom de mål som fastslagits i strategin inte uppnås om inte utsläppen minskar i högre grad än nuvarande trend anses utvecklingen för sakområdet vara negativ. Sammanfattningsvis är det viktigt att arbeta med utsläppen från transporter då de står för en betydande del av utsläppen som inte minskar i den takt de behöver. Även arbetsmaskiner bör utgöra fokus i en sådan satsning där bland annat diesel måste ersättas med energisnålare varianter

Vad mäter indikatorn?

Med syftet att uppfylla parisavtalets målsättning ska kommunens utsläpp av växthusgaser minska med 85% sett till 1990-talets nivå senast 2035. Det innebär att kommunen uppnått netto nollutsläpp. Indikatorn bedöms därför utifrån om den förändring som sker är tillräcklig för att uppnå detta mål.

Detta gäller alla växthusgaser totalt, vilket är ett samlingsnamn för de gaser som bidrar till den globala uppvärmningen. Det som släpps ut i störst kvantitet är koldioxid, metan och lustgas, där den förstnämnda står för den absoluta majoriteten. Alla gaser mäts i koldioxidekvivalenter.

Att beräkna utsläppen enbart efter år 2035 är dock behäftat med problem. Detta på grund av att växthusgasen koldioxid stannar kvar i atmosfären och skapar en ackumulativ effekt, vilket gör att utsläppen som överstiger det årliga utrymme som parisavtalet definierat måste reduceras från nästa års utsläpp. Med andra ord har vi endast ett visst utrymme, eller en ”budget” för hur mycket vi klarar släppa ut inom de gränser som satts i parisavtalets målformuleringar. Överskrids budgeten för ett år måste mängden utsläpp minskas ytterligare de kommande åren för att budgeten ska gå ihop.

Detta kommer att redovisas i en koldioxidbudget som kommunen tillsammans med Klimatsekretariatet arbetar fram. Det gäller inte på samma sätt för andra gaser, däribland metan, som har en kortare livslängd i atmosfären.

En annan viktig del att tänka på är att de utsläppen som mäts är de som produceras i kommunen. På sikt måste dock också de utsläpp som kommunens invånare, företag och organisationer orsakar i andra delar av världen genom konsumtion minska. För tillfället saknas säkra mätmetoder för att kunna se utvecklingen av den konsumtionsbaserade utsläppsnivån, men flera modeller är under framtagande för att även kommuner ska få tillgång till sådan data.

Slutligen är det också viktigt att tänka på fördelningen mellan alla utsläpp, då en nedåtgående trend inom vissa sektorer ger betydligt mer i minskade utsläpp totalt än andra. Det är tydligt att jordbruk och transporter står för en betydande del av alla utsläpp.

Vilken utveckling har indikatorn?

I sakområdet utsläpp finns flertalet skarpa målsättningar som syftar till att minska den utsläppsmängd som finns inom olika sektorer. Totalt ska utsläppen av växthusgaser minska med 85% sett till 1990-talets nivå. För att kommunen ska nå det fastslagna målet nivåer måste en sänkning till 26 504 ton om året genomföras. Utsläppen av växthusgaser 2019 var 118 601 ton, vilket var en minskning av de årliga utsläppen av växthusgaser med 1 825 ton. Skulle en sådan minskningstakt fortsätta nås inte målet. Detta visar att det kommer krävas betydande åtgärder, teknisk utveckling samt att en samhällsomställning genomförs för att målet ska nås. Indikatorn bedöms därmed ha en negativ utveckling.

Den största källan till utsläpp är transportsektorn, som står för 42% av utsläppen. Det finns ett mål om att utsläppen från transporter ska minska med 80% av 2010 års nivå. Fortsätter samma minskning som vid senaste mätperiod, 2018–2019, nås inte målet. Detta innebär att trots utsläppen minskar kontinuerligt sker det inte tillräckligt snabbt, och indikatorn anses ha en negativ utveckling.

Vad mäter indikatorn?

Utsläpp från arbetsmaskiner härstammar framför allt från förbrännings-motorer som vid drift släpper ut avgaser i form av växthusgaser och luftföroreningar. Arbetsmaskiner har, tillskillnad från de flesta andra kategorier utsläpp, ökat sedan 1990. De står för ungefär 9% av Gislaveds kommuns utsläpp.

Vilken utveckling har indikatorn?

Utsläppen har ökat mellan 2018 och 2019 och är på den högsta nivån sedan 2010. Detta gör att indikatorn bedöms ha en negativ utveckling.
En stor del av utsläppen kommer från industri- och byggsektorns arbets-maskiner (ca 5 000 ton om året) samt jordbruk och skogsbruk (ca 3 300 ton om året). Det är viktigt att belysa att de utsläpp som kommer från jordbrukets arbetsmaskiner och skogsbruk inte räknas in under kategorin för jordbruk som redovisas nedan.

Vad mäter indikatorn?

Utsläpp från avfall står endast för 2,3% av de totala utsläppen i Gislaveds kommun. Det finns inte heller någon skarp målsättning kring hur mycket utsläpp från avfall ska minska. Utsläppen redovisas utifrån två underkategorier, avfallsdeponier och behandling av avloppsvatten.

Vilken utveckling har indikatorn?

Utsläppen från avfall har minskat kontinuerligt sedan 2010 och gör även det den senaste mätperioden, 2018–2019. Minskningen utgörs av ungefär 300 ton växthusgaser. Det som framför allt driver utsläppen från avfall är de avfallsdeponier som finns. Det är även dessa som tydligt bidrar till den minskande totala trenden. Den andra stora utsläppsfaktorn i avfallet är behandling av avloppsvatten, vilket har legat stabilt under en längre tid.

Vad mäter indikatorn?

Indikatorn mäter utsläppen från uppvärmningen av bostäder, kommersiella och offentliga lokaler samt jordbruks- och skogsbrukslokaler vilket totalt står för 3% av de totala utsläppen. Det är viktigt att notera att inom sektorn finns även jordbruks och skogsbrukslokaler, vilket är viktigt att tänka på då det inte finns representerat i sektorn som benämns jordbruk.

Vilken utveckling har indikatorn?

Utsläppen från egen uppvärmning av bostäder har minskat kraftigt sedan 1990-talet, då det minskat från att ha utgjort 42% av det totala utsläppet till endast runt 3% av det totala utsläppet. Senaste mätperioden minskade de årliga utsläppen med 300 ton växthusgaser, vilket innebär att totalt 2 938 ton släpptes ut 2019.

Det går dock att urskilja en svag ökning vad det gäller utsläpp från jordbruks- och skogsbrukslokaler senaste mätperioden 2018–2019. Kategorin har dock legat relativt stabilt över tid, förutom en minskning 2017–2018. Totalt sett ser utvecklingen gynnsam ut för utsläppen från uppvärmning av bostäder och lokaler.

Vad mäter indikatorn?

Kommunens el- och fjärrvärmeproduktion står för en stor del av energi-tillförseln, men orsakar förhållandevis låga växthusgasutsläpp. Totalt står kategorin för 3% av de totala utsläppen. Sektorn kan inte delas upp på några underkategorier.

Vilken utveckling har indikatorn?

Utsläppen från el och fjärrvärme har ökat den senaste perioden, 2018–2019, då de totala utsläppen från sektorn gick från 3 562 ton växthusgaser till 3 808 ton växthusgaser. I Gislaveds kommun har inte samma minskning som skett nationellt kunnat identifieras. Naturvårdsverket menar att den nationella minskningen sker på grund av det varmare vädret och utfasningen av fossila bränslen i kraftvärmeverk.

Kommunen har ökat sin produktion av fjärrvärme under de senaste åren. Det är troligtvis detta som lett till att utsläppen ökat. Det ska dock ställas i relation till att utsläppen från egen uppvärmning av bostäder därför minskar då fjärrvärmen ersätter de tidigare uppvärmningsmetoderna. Ur en miljösynpunkt är detta positivt.

Vad mäter indikatorn?

I strategin fastställs att utsläppen av transporter ska minska med 80% sett till 2010 års utsläppsnivå till 2030. I absoluta tal innebär detta att kommunens utsläpp ska vara 13 302 ton om året senast 2030. Indikatorn bedöms därför utifrån om den förändring som sker är tillräcklig för att uppnå detta mål.

Vilken utveckling har indikatorn?

Totalt sett har Gislaved en nedåtgående kurva inom transportsektorn, vilket innebär minskande utsläpp 2010–2019. Totalt har utsläppen minskat med 16 000 ton om året. Det som fortsatt driver utsläppen är framför allt personbilstrafiken som är starkt fossilberoende. Likaså släpper tunga lastbilar ut en ansenlig del av de utsläpp som noterats.

Om man studerar utvecklingen mellan 2018 och 2019, vilket är den senaste mätperioden, noteras en nedgång av utsläppen totalt sett. Gislaveds kommun släppte ut ca 50 000 ton koldioxid 2019, vilket är en minskning med ungefär 1 000 ton. Personbilar stod för 31 200 ton, tunga lastbilar för 12 800 ton, lätta lastbilar för 4 700 ton och resterande fordonsslag för 2 000 ton. Bland tunga lastbilar kan en viss ökning identifieras mot föregående år.

Om minskningen fortsätter i samma takt som senaste mätperioden, det vill säga en minskning med 985 ton växthusgaser, nås inte målet utan utsläppen kommer vara ungefär 39 200 ton om året. För att målet ska kunna nås krävs en genomsnittlig minskning av utsläppen på 3 346 ton om året. Med detta i åtanke bedöms inte minskningen vara tillräcklig för att målet ska kunna nås och indikatorn anses ha en negativ utveckling.

För att kunna nå målet krävs ytterligare insatser med bränslesnålare fordon, både bland personbilar och lastbilar. Noterbart är att omställningen mot en fossiloberoende fordonsflotta går framåt vad det gäller personbilar, men inte vid tunga eller lätta lastbilar. Detta är ett tydligt utvecklingsområde.

Vad mäter indikatorn?

De totala utsläppen från industrin omfattar direkta utsläpp från industrins tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen inom industrin samt diffusa utsläpp. Industrin står för ungefär 6% av Gislaveds totala utsläpp.

Vilken utveckling har indikatorn?

Sedan 2000 har utsläppen sjunkit kraftigt, vilket kan bero på en omstrukturering av vad och hur industrin producerar. I nutid har kommunen haft en varierande utveckling av utsläpp från industrin. Detta kan troligtvis kopplas till vilken volym av varor som produceras i kommunen. Den senaste mätperioden, 2018–2019, sjönk utsläppen från industrin med ungefär 740 ton koldioxid till totalt 7 119 ton.

Vad mäter indikatorn?

Utsläppen från jordbruk är framför allt de utsläpp som produceras av djuren och gödsel inom sektorn, vilket innebär att utsläppen framför allt är metangas. Den nedanstående definitionen av jordbrukssektorn står för 31% av utsläppen i kommunen. Som tidigare nämnt räknas inte arbetsredskapen eller lokalerna som används med i nedanstående sammanställning då de i den nationella statistiken inkluderats under arbetsredskap respektive uppvärmning av egna bostäder och lokaler. Därför ger inte utsläppsstatistiken nedan hela bilden av vad som sker inom sektorn, utan jordbruket har egentligen en större andel än som angetts.

Vilken utveckling har indikatorn?

De årliga utsläppen från jordbruket har legat relativt stabilt över tid och förändrades inte nämnvärt senaste mätperioden 2018–2019. Totalt 36 491 ton växthusgaser släpptes ut 2019 jämfört med 36 991 ton år 2018. Utsläppen från både gödsel och djurs matsmältning. Det finns en inbyggd målkonflikt i att kommunen ska öka sin självförsörjning, vilket är en målsättning i strategin, och att samtidigt lyckas minska utsläppen som produceras genom kommunens jordbruk. Samtidigt så kommer alltid jordbruksutsläpp att produceras någonstans i världen om Gislaved och Sverige importerar jordbruksprodukter, vilket är viktigt att ta i beaktande.

Ytterligare en målkonflikt är att bevara vissa typer av biologisk mångfald förutsätter djurhållning av betande djur som i sin tur ökar utsläppen av framförallt metan.

Vad mäter indikatorn?

Utsläpp från produktanvändning utgör ungefär 4% av de totala utsläppen i Gislaveds kommun. Inom sektorn för produktanvändning finns flertalet olika utsläppsfaktorer. Den största är användningen av fluorerande gaser som utgör en majoritet av utsläppen inom sektorn. De används till exempel som köldmedier i kylutrustning, luftkonditioneringar, värmepumpar, jäsmedel för skumplast eller lösningsmedel.

Vilken utveckling har indikatorn?

På tio års sikt har de totala utsläppen från produktanvändning sjunkit med ungefär 1000 ton växthusgaser. Det ska dock tilläggas att användningen av fluorerande gaser ökade kraftigt till och med år 2008 då det användes för att ersätta ozonnedbrytande ämnen som började fasas ut. Sedan dess har det återigen börjat minska. De två senaste mätningarna, det vill säga 2018 och 2019, har användningen minskat i högre takt än tidigare då de årliga utsläppen sjönk från 4 564 till 4 392 ton växthusgaser.

Sidan uppdaterades senast: