kvinna med grönt hjärta

Gröna inkluderande samhällen

Det prioriterade området gröna inkluderande samhällen handlar om hur vi bör forma och bygga vårt samhälle. Detta innefattar utformandet av infrastruktur, bostäder och offentliga platser både på landsbygderna och i tätorterna. Syftet är att gynna invånarnas välbefinnande, hälsa och möjligheter till deltagande och inkludering. Det ska också skapa en kommun med en levande landsbygd. Det innebär också att vi formar och bygger samhällen på ett sätt som gynnar miljön och naturen.

Utvecklingen mäts genom tre sakområden:

  • Bostadsförsörjning
  • Grön bebyggelse
  • Inkluderande bebyggelse

Inom det prioriterade området gröna inkluderande samhällen framförs det att alla i kommunen, genom varierande boendealternativ och upplåtelseformer, ska säkerställas en bostad. För att följa upp detta krävs att tillgången till bostäder och utvecklingen på den lokala bostadsmarknaden analyseras. Sakområdet mäts genom tre indikatorer som tillsammans beskriver bostadsbristen i kommunen.

Bedömning av sakområdets trend

grön pil som pekar uppåt, visar en positiv trend

Sakområdet visar en positiv trend.

Använda indikatorer:

  1. Andel (%) trångbodda hushåll/trångbodda individer enligt norm 2
  2. Andel (%) hushåll med ansträngd boendeekonomi
  3. Andel (%) hushåll som är både trångbodda och har ansträngd boendeekonomi

Sammanfattningsvis anses kommunens bostadsförsörjning ha förbättrats, vilket sammanfaller med den befolkningsminskning som kommunen upplevt. Det ska i bedömningen tilläggas att kommunen fortsatt har en hög trångboddhet sett till resterande kommuner i länet. Arbetet för att minska trångboddheten bör därför vara fortsatt prioriterat.

Vad mäter indikatorn?

Indikatorn innehåller två olika mått på trångboddhet. Detta eftersom eftersläpningen i tid har gjort att de används i kompletterande syfte. Definitionerna är snarlika men inte helt likadana. Oavsett mått på trångboddhet är det en indikator på att det saknas bostäder, antingen genom en generell bostadsbrist eller att bostadsbeståndet inte är anpassat efter den rådande befolkningsstrukturen.

Trångboddhet brukar även kopplas ihop med flera negativa faktorer för individen, däribland minskad studiero för barn och unga, minskad föräldrakontroll samt sämre sömnvanor. Dessa anses på längre sikt riskera ökande sociala problem i de områden där trångboddhet förekommer.

Ett hushåll anses trångbott om det uppfyller Socialstyrelsens riktlinjer för trångboddhet, som innebär följande: ”För att ett hushåll inte ska anses trångbott bör det, utom för ensamstående utan barn, ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller kokvrå. Två barn bör kunna dela sovrum. Med beaktande av stigande ålder och personlig integritet, bör barn emellertid inte behöva dela sovrum. Vuxna som inte är sambor bör inte behöva dela sovrum.”

Andel trångbodda individer i flerbostadshus mäts genom trångboddhet enligt norm 2. Detta innebär att en individ bor trångbott om det finns fler än två boende per sovrum, kök och vardagsrum oräknade. Ensamstående kan inte definieras som trångbodda.

Vilken utveckling har indikatorn?

Under nästan hela 2010-talet har trångboddheten ökat, både vad det gäller andelen trångbodda hushåll och andelen trångbodda individer i flerbostadshus. Under 2020 minskade dock trångboddheten, mätt i andelen trångbodda individer i flerbostadshus, från 26,7% till 25,4%. Detta innebär därmed ett önskvärt trendbrott. Siffran är dock fortsatt hög i relation till andra kommuner i länet.

Vad mäter indikatorn?

En ytterligare indikator på vilken bostadsbrist som råder och hur många som har en rimlig bostad är hur hushållens boendeekonomi ser ut. En hög andel hushåll med höga boendekostnader tyder på en bostadsmarknad i obalans då många betalar över deras betalningsförmåga för att kunna ha ett boende. Det innebär att fler saknar en rimlig bostad. Indikatorn visar de med ansträngd boendeekonomi, vilket innebär att de inte anses ha tillräckligt med pengar kvar efter att boendekostnaderna är betalda.

Vilken utveckling har indikatorn?

Gislaveds kommun har återigen fallit under medelvärdet i länet (3,7%). Det kan därmed konstateras att fler hushåll har en rimlig boendekostnad sett till sin disponibla inkomst jämfört med 2017. En lägre andel hushåll med höga boendekostnader tyder på en bostadsmarknad i bättre balans då många betalar över deras betalningsförmåga för att kunna ha ett boende.
Siffrorna tar börjar dock bli för gamla för att kunna använda och nya siffror kommer att tas fram under nästkommande statusrapport.

Vad mäter indikatorn?

Andelen hushåll som både är trångbodda och samtidigt har en ansträngd boendeekonomi anses av Boverket vara de som har störst behov av en annan boendelösning än den de har i dag. Ökar antalet hushåll som både är trångbodda och har en ansträngd boendeekonomi är det en tydlig indikator på allvarliga problem gällande kommunens bostadsförsörjning.

Vilken utveckling har indikatorn?

Andelen som uppfyller både kriterierna för trångboddhet och ansträngd boendeekonomi legat stabilt kring 1% av alla hushåll sedan 2012 och ligger år 2018 på 1,1%. Boverket anser att denna grupp är de som har störst behov av en annan boendelösning än den de har i dag. Ökar antalet som både är trångbodda och har en ansträngd boendeekonomi är det en tydlig indikator på allvarliga problem gällande kommunens bostadsförsörjning.

I strategin för hållbar utveckling fastslås en inriktning mot en grönare och mer hållbar bebyggelse i kommunen. Detta innefattar att cykel- och gångtrafik ska prioriteras i tätorterna, tätortsnära skog och andra grönytor ska behållas och utvecklas. Det innebär också att krafttag tas för att minska antalet förorenade områden i kommunen och på så sätt säkerställa en giftfri miljö. Endast en av totalt två indikatorer har kunnat mätas, vilket gör att ingen bedömning av sakområdet genomförs.

Bedömning av sakområdets trend

orange streck, betyder att ingen bedömning av trend kan göras

Sakområdets trend har inte kunnat bedömas.

Använda indikatorer:

  1. Användningen av cykel i relation till bil
  2. Förorenade områden

Idag saknar kommunen ett bra sätt att mäta utvecklingen inom den gröna bebyggelsen. Indikatorer som visar hur byggnation påverkar miljö, utvecklingen inom förorenade områden samt hur skyddet av tätortsnära skog utvecklar sig behgöver tas fram.

Vad mäter indikatorn?

Genom att studera aggregerad mobildata och dess rörelser mellan olika rutnät kan färdmedlet som används uppskattas. Detta görs genom Telias och Ceros program Travel emission insight. Det ger möjlighet till att se hur olika resor genomförs i kommunen, hur mycket de beräknas släppa ut och vilka åtgärder som behövs för att minska utsläppen till en nivå som är godtagbar enligt parisavtalet. Eftersom datatrafik från mobilnätet används kan flera miljoner resor användas som underlag. All data är anonymiserad och på aggregerad nivå. I indikatorn studeras relationen mellan antalet resor med bil, cykel eller genom gång. Den önskvärda utvecklingen är att antalet bilresor ska minska och att en motsvarande ökning syns i antalet gång och cykelresor. Detta är en indikator på att fler väljer att gå eller cykla framför bilresor i tätorterna.

Vilken utveckling har indikatorn?

Fördelningen mellan färdsätt cykel, gång och bil, visar på en ökad bilanvändning på bekostnad av cykel och gång. 2020 gjordes 20,1% av alla resor med antingen gång eller cykel och 71,5%4 med bil. 2021 var fördelningen istället 19,4% för gång och cykel men 72,1% för bil. Kollektivtrafiken har också ökat under samma tidsperiod men inte i tillräcklig grad för att tydligt vara den ersättande faktorn för gång och cykel. Detta innebär att en ökning av bilkörandet skett på bekostnad av cykel och gång.

Förorenade områden har inte kunnat mätas då det saknas ett sätt att studera utvecklingen över tid på ett sätt som uppfyller syftet med uppföljningen. Ett särskilt fokus bör vara att hitta förbättrade sätt att mäta hur förbättringar sker inom den förorenade marken i kommunen samt hur de tätortsnära grönytorna utvecklas.

Strategin och det prioriterade området för gröna inkluderande samhällen fastslår att utformningen av nybyggnation och offentliga utrymmen ska bidra till att motverka segregation samt bidra till att olika grupper och människor möts. Sakområdet inkluderande bebyggelse har två indikatorer som båda mäter socioekonomisk segregation mellan olika områden i kommunen.

Bedömning av sakområdets trend

röd pil pekar neråt, betyder negativ trend

Samokrådet har en negativ utveckling

Använda indikatorer:

  1. Ojämlikhetsindex
  2. Andel boende i områden med socioekonomiska utmaningar

Indikatorerna tyder på att den socioekonomiska segregationen mellan olika områden i kommunen har fått fäste och ökat snarare än minskat. Kommunen har idag målsättningar om en blandad bebyggelse, men då det inte byggts på ett blandat sätt har inte heller segregationen mellan områden påverkats. Hur segregationen ser ut måste vägas in i den samhällsplanering som görs i kommunen.

Vad mäter indikatorn?

Ojämlikhetsindexet syftar till att beskriva graden av segregation i en kommun och är ett mått på skillnader i bosättningsmönster mellan olika socioekonomiska grupper. Indexet visar hur jämn eller ojämn fördelning det är mellan de högsta och de lägsta inkomstgrupperna mellan olika mindre områden, så kallade demografiska statistikområden i en kommun. Med detta menas att indexet visar om vissa socioekonomiska grupper är överrepresenterade inom olika områden, där det råder ojämn geografisk fördelning av låg- och höginkomsttagare. Indexet löper på en skala från 0–100, där låga värden innebär låg segregation och höga värden innebär hög segregation.

Vilken utveckling har indikatorn?

Ojämlikhetsindexet, har ökat de senaste mätperioden från 30,6 till 31,1. Att Gislaved har ett ojämlikhetsindex på 31,1 kan tolkas på så sätt att 31,1% av befolkningen i den lägsta inkomstkvintilen (de 20% av invånarna med lägst inkomst) i genomsnitt behöver byta till ett annat bostadsområde för att de ska vara jämnt fördelade i förhållande till hur personer i inkomstkvintil 5 (de 20% med högst inkomst) är bosatta. Detta innebär att den ekonomiska segregationen har ökat då liknande inkomstgrupper i högre grad bor i samma område snarare än blandat med andra inkomstgrupper.

Vad mäter indikatorn?

Utifrån de demografiska statistikområden (DeSo) har en klassificering av olika områdestyper tagits fram av Delegationen mot segregation och Statistiska centralbyrån. Den utgår från socioekonomiska förutsättningar som gör det möjligt att följa hur många och hur stor andel som bor i olika områdestyper över tid. Det finns totalt fem områdestyper:

  • Områdestyp 1 – områden med stora socioekonomiska utmaningar
  • Områdestyp 2 – områden med socioekonomiska utmaningar
  • Områdestyp 3 – socioekonomiskt blandade områden
  • Områdestyp 4 – områden med goda socioekonomiska förutsättningar
  • Områdestyp 5 – områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar

Det är framför allt viktigt att följa andelen som bor i områdestyp 1 och områdestyp 2 över tid, då dessa områden har socioekonomiska utmaningar som tydligt korrelerar med försämrade uppväxt- och levnadsvillkor. Områdestyperna 1 och 2 har vanligtvis en hög koncentration av individer med låg utbildningsnivå, låga inkomster och en hög andel personer som uppbär ekonomiskt bistånd eller varit arbetslösa längre än sex månader.

Vilken utveckling har indikatorn?

Andelen som bor i områden med socioekonomiska utmaningar har ökat. Det innebär att fler i kommunen bor i områden där en stor del av invånarna har låg inkomst, låg utbildningsnivå och en högre andel arbetslösa alternativt långvariga bidragsmottagare. Totalt bor 14,2% av befolkningen i områden med socioekonomiska utmaningar, där ungefär hälften av dessa bor i områden med stora socioekonomiska utmaningar.

En noterbar trend är att färre bor i socioekonomiskt blandade områden. Invånarna bor i högre grad antingen i områden med socioekonomiska utmaningar eller i områden med goda socioekonomiska förutsättningar.
Detta beror på att fler invånare med god ekonomisk standard tillkommit på landsbygden, vilket klassificerat om stora delar till områdestyp 4.

Samtidigt har det tillkommit fler människor i områdestyp 1 (ca 300 personer sedan 2011) utan att de höjt det ekonomiska genomsnittet för området. Vissa områden har även klassificerats om från socioekonomiskt blandade områden till områden med socioekonomiska utmaningar, vilket gör att områdestypens befolkning ökat i antal.

Sidan uppdaterades senast: