cyklar

Kommunikationer och relationer för hela kommunen

Det prioriterade området för kommunikationer och relationer för hela kommunen syftar till att skapa förutsättningar för att alla i kommunen ska kunna ta sig dit de vill så enkelt, säkert, miljövänligt och effektivt som möjligt. Det ska också finnas god tillgång till service och infrastruktur som ger möjligheter att leva och arbeta där man själv vill. Utöver detta ska också den digitala infrastrukturen stärkas och byggas ut.

Utvecklingen mäts genom två sakområden

  • Hållbart resande
  • Digital och transitorienterad infrastruktur

I strategin fastslås att det ska vara enkelt för kommuninvånarna att välja ett miljövänligt sätt att resa inom kommunen, där cykel och gångbanor ska vara lättillgängliga. Likaså ska resor inom kommunen ske med minsta möjliga klimatpåverkan, där pendling ska i så hög utsträckning som möjligt ske med kollektivtrafik. Detta förutsätter hög turtäthet och trygga och tillgängliga hållplatser.

Bedömning av sakområdets trend

grön pil, pekar uppåt, visar positiv trend

Sakområdet har en positiv utveckling.

Använda indikatorer:

  1. Genomförda kollektivtrafikresor i relation till bilresor
  2. Andel (%) fossiloberoende fordon
  3. Utsläpp till luft av kväve och partiklar från transporter

Den två indikatorerna som har haft en positiv utveckling, andelen fossiloberoende fordon i fordonsflottan samt utsläppen av partiklar och kväveoxider, gör att sakområdet överlag bedöms ha en positiv utveckling.

Det som är viktigt att arbeta med framåt är ett bättre resultat på andelen av alla resor som genomförts med kollektivtrafik. Andelen har ökat under 2021, men inte på bekostnad av bilresorna. Istället är det cykel- och gång som har minskat sin andel till förmån för kollektivtrafiken. Detta är inte den utveckling som önskas i strategin och därför anses indikatorns utveckling vara negativ sett till möjligheten att uppfylla de inriktningar och målsättningar som finns. Det är fortsatt viktigt att arbeta med beteendefrågorna kring bilresor och kollektivtrafik.

Vad mäter indikatorn?

För att kunna minska klimatpåverkan vid resor inom kommunen krävs att en större del av fordonen i kommunen är fossiloberoende. Detta gäller både för personbilsflottan samt lätta och tunga lastbilar. Med fossiloberoende menas de fordon som har ett drivmedel som inte i huvudsak förlitar sig på fossila bränslen, så som bensin och diesel.

För att analysera i vilken grad Gislaved börjar få en fossiloberoende fordonsflotta för personbilar samt lätta och tunga lastbilar studeras registrerade fordon i kommunen efter drivmedel. Det finns totalt sex kategorier, där fem anses vara fossiloberoende. Dessa är el, elhybrider, laddhybrider, etanol/etanol flexifuel och gas/gas flexifuel.

Vilken utveckling har indikatorn?

De fossiloberoende fordonen är fortfarande en liten del av den totala fordonsflottan, även om det är möjligt att se en ökning de senaste åren. Ökningen är dock begränsad till personbilar.
Bland personbilarna är det elbilar och laddhybridbilar som ökat under de senaste åren. Etanol, som är ett drivmedel som troligtvis kommer fasas ut, har minskat under samma tidsperiod. Under senaste mätperioden ökade andelen fossiloberoende bilar från 7,57% till 9,68% av det totala antalet personbilar.

De fossiloberoende fordonen är fortfarande en liten del av den totala fordonsflottan, även om det är möjligt att se en ökning de senaste åren. Ökningen är dock begränsad till personbilar.
Bland personbilarna är det elbilar och laddhybridbilar som ökat under de senaste åren. Etanol, som är ett drivmedel som troligtvis kommer fasas ut, har minskat under samma tidsperiod. Under senaste mätperioden ökade andelen fossiloberoende bilar från 7,57% till 9,68% av det totala antalet personbilar.

Ingen ökning har skett bland lätta och tunga lastbilar. Bland lätta lastbilar drivs 1% av el och 1% av gas, resten drivs av diesel eller bensin. Totalt finns ungefär 2100 lätta lastbilar registrerade i kommunen. Bland de 316 registrerade tunga lastbilarna finns inga fossiloberoende fordon.

Vad mäter indikatorn?

Genom att studera aggregerad mobildata och dess rörelser mellan olika rutnät kan färdmedlet som använts för varje resa i kommunen uppskattas. Detta görs genom Telias och Ceros program Travel emission insight. Det ger möjlighet till att se hur olika resor genomförs i kommunen, hur mycket de beräknas släppa ut och vilka åtgärder som behövs för att minska utsläppen till en nivå som är godtagbar enligt parisavtalet. Eftersom datatrafik från mobilnätet används kan flera miljoner resor användas som underlag. All data är anonymiserad och på aggregerad nivå.

I indikatorn studeras antalet resor och andelen av alla resor som görs med kollektivtrafik i relation till alla resor med bil. Önskvärt för miljön är att fler väljer bort bil och istället väljer kollektivtrafiken. Därför anses utvecklingen positiv om andelen kollektivtrafikresor ökar på bekostnad av andelen bilresor.

Vilken utveckling har indikatorn?

Andelen av alla resor som genomförts med kollektivtrafik har ökat under 2021, men inte på bekostnad av bilresorna. Fördelningen mellan olika färdsätt visar dock att färdsättet kollektivtrafik utgjorde 8,6% av alla resor 2021, vilket var en förbättring jämfört med 2020. Det är dock inte uppe i nivån före pandemin, då 8,9% av alla resor gjordes med kollektivtrafik.

Utvecklingen visar dock att ökningen inte skett på bekostnad av bilen, utan snarare på bekostnad av gång och cykel. Detta är därmed inte den önskvärda omställning som strategin har pekat ut, där fler väljer kollektivtrafik före bilen. Sett till detta har indikatorn en negativ utveckling.

Detta är inte den utveckling som önskas i strategin och därför anses indikatorns utveckling vara negativ sett till möjligheten att uppfylla de inriktningar och målsättningar som finns. Det är fortsatt viktigt att arbeta med beteendefrågorna kring bilresor och kollektivtrafik. Dock måste pandemin och uppmaningarna att inte resa kollektivt vägas in i bedömningen. Ett arbete för att få tillbaka resenärer är fortsatt viktigt.

Vad mäter indikatorn?

Utsläpp som härrör från transportsektorn är en av de största utmaningarna för att uppnå de inriktningar och målsättningar som finns i strategin. Ett viktigt steg på vägen är att arbeta mot ett hållbart resande, där påverkan på miljön från olika transportsätt minimeras. Det som analyseras nedan är utsläpp av kväveoxider och partiklar från transporter. Utsläppen från fordonssektorn behandlas i sakområdet utsläpp.

Kväveoxider bildas vid förbränning i höga temperaturer. Med begreppet kväveoxider menas både kvävemonoxid och kvävedioxid som båda är giftiga gaser. Dessa bidrar till negativa hälsoeffekter och riskerar att påverka andningsorganen, framför allt de med bland annat astma. Kväveoxider bidrar också till övergödning och försurning av skog, mark och vatten.

Med utsläpp av partiklar kan både grova partiklar (benämnt pm10) och små partiklar (benämnt pm2,5) åsyftas och de har liknande skadliga effekter. Båda kan leda till förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt andningsrelaterade sjukdomar. Skillnaden ligger i storlek samt kemisk sammansättning.

Vilken utveckling har indikatorn?

Kväveoxider

Utsläppen av kväveoxider och partiklar har minskat under senaste mätperioden, 2018–2019.

Senaste mätperioden minskade utsläppen av kväveoxider från 166 ton 2018 till 147 ton 2019. Utvecklingen är framför allt gynnsam vad det gäller tunga lastbilar, där de tidigare stått för en stor del av utsläppen. Nya lastbilar har en betydligt lägre grad av utsläpp av kväveoxider, vilket bidragit till den kontinuerligt sjunkande kurvan.

Sedan 2015 är det personbilar som bidrar till mest utsläpp av kväveoxider. Mellan 2018 och 2019 kan dock en större minskning jämfört med tidigare identifieras, vilket är en önskvärd utveckling. Minskningen innebar att ca 6,5 ton mindre släpptes ut 2019 jämfört med 2018. Den fortsatta minskningen av utsläpp av kväveoxider från personbilar bör vara prioriterat framöver. Det ska tilläggas att det finns en inbyggd målkonflikt mellan att minska koldioxidutsläppet och utsläppet av kväveoxider, vilket härrör till skillnader i drivmedel. Bensinbilar släpper ut mer koldioxid men mindre kväveoxid i jämförelse med dieselbilar.

Partiklar

Partiklar med storleken pm2,5 uppstår främst vid förbränning och genom att gaser från förbränningen kondenserar. Små partiklar emitteras även från vägslitage, däck och bromsar.

Totalt sett har kommunen en nedåtgående kurva mellan 2010–2019. Det är tydligt att slitage från vägbanan är drivande i utsläppet av partiklar 2,5 pm. Dessa utsläpp har dessutom ökat under perioden 2014–2018. år 2019, vilket var den senaste mätningen, minskade dock utsläppen från vägslitage med 0,3 ton. Om detta är ett trendbrott eller inte är svårt att dra slutsatser kring sett till att det endast är ett års nedgång, men det är en önskvärd utveckling oavsett.

Även vid utsläppen av partiklar som härstammar från transportsektorn med storlek pm10 slitage från vägbanan det huvudsakliga den pådrivande faktorn, då ca 90 % av utsläppen härstammar från detta. En viss minskning av partikelutsläpp kunde identifieras mellan 2018-2019. Detta är samma utveckling som identifierades med partiklarna med storlek 2,5 pm.

I det prioriterade området för kommunikationer och relationer för hela kommunen fastslås det att kommunikationer och infrastruktur utgör grundförutsättningarna för att knyta ihop och bygga relationer i hela kommunen. I kommunen ska alla kunna ta sig dit de vill så enkelt, säkert, miljövänligt och effektivt som möjligt. Detta innebär att alla kollektiva resor och hållplatser ska vara trygga och tillgängliga. Likaså ska det vara enkelt att som kommuninvånare välja ett miljövänligt sätt att transportera sig, att till exempel cykla eller att promenera, samåka eller att nyttja kollektivtrafiken. Därför krävs en transitorienterad infrastruktur, vilket innebär att samhället planeras så att det är lätt att ta sig till hållplatser, använda kollektivtrafik och resa miljövänligt.

Det konstateras också att digitalisering och utbyggnad av digital infrastruktur är en förutsättning för att klara framtidens välfärdsutmaningar samt för att kunna leva, arbeta eller driva företag, både på landsbygden och i tätorter. Att skapa en robust och geografiskt täckande digital infrastruktur är därför prioriterat.

Bedömning av sakområdets trend

grön pil, pekar uppåt, visar en positiv trend

Sakområdet har en positiv utveckling.

Använda indikatorer:

  1. Andel (%) arbetsställen och hushåll med tillgång till hastigheter med minst 100 mb/s
  2. Andel (%) invånare i kollektivtrafiknära läge

Sakområdet bedöms ha en positiv utveckling då andelen arbetsställen och hushåll har en ökad tillgänglighet till internetuppkoppling med minst 100 mbit i sekunden. Tillgången till hastigheter på minst 100 mb/s bland hushållen har den senaste mätperioden, 2019–2020, ökat med 1,7 procentenheter.

Hur stor andel av alla arbetsställen som har tillgång till uppkoppling med minst 100 mb/s hastighet har haft också haft en svag men ändå tydlig förbättring senaste mätperioden 2019–2020, där den ökat med 2,3 procentenheter.

Andelen invånare i kollektivtrafiknära läge har varit oförändrad över de två senaste mätperioderna 2018–2019, med totalt 57,1%. Men eftersom mätningarna är lite äldre samt att indikatorn är relativt trögrörlig görs ändå bedömningen att hela sakområdet har en positiv utveckling.

Vad mäter indikatorn?

Att ha en internetuppkoppling är centralt för att klara framtida välfärds-utmaningar, motverka digitalt utanförskap och ge förutsättningar för näringslivsutveckling både på landsbygden och i tätorterna. Indikatorn visar andelen av alla hushåll samt andelen av alla arbetsställen som har minst 100 mb/s hastighet.

Statistiken delas också upp i glesbebyggda områden och tätbebyggda områden. det som klassificeras som glesbygdsområden finns 2108 hushåll och 1512 arbetsställen år 2020. I de tätbebyggda områdena finns 11 510 hushåll och 2 297 arbetsställen 2020. Statistiken hämtas från Post- och telestyrelsen som också står för indelningen mellan tätbebyggt och glesbebyggt.

Vilken utveckling har indikatorn?

Tillgången till hastigheter på minst 100 mb/s bland hushållen har den senaste mätperioden, 2019–2020, ökat med 1,7 procentenheter. Resultaten visas i tabell 12. Över en längre tidsperiod identifieras en större ökning, då tillgången till minst 100 mb/s har gått från nästan 45% av alla hushåll 2016 till nästan 84% av alla hushåll 2020.

Skillnaden mellan de tätbebyggda områdena och de glesbebyggda områdena är fortfarande stora, då 86% respektive 71% hade tillgång till 100 mb/s 2020. Den största procentuella ökningen har skett på landsbygden sedan 2016.
Hur stor andel av alla arbetsställen som har tillgång till uppkoppling med minst 100 mb/s hastighet har haft också haft en svag men ändå tydlig förbättring senaste mätperioden 2019–2020, där den ökat med 2,3 procent-enheter. Detta gäller både tätbebyggda områden och glesbygdsområden där det ökat med ungefär 2 respektive 3 procentenheter.

Vad mäter indikatorn?

En viktig del i att skapa en infrastruktur som möjliggör hållbara resor är att ha bra tillgång till kollektivtrafiken, vilket också är en tydlig prioritering i strategin. Indikatorn visar andelen av befolkningen som har minst en hållplats maximalt 500 meter från sin folkbokföringsadress. Att bo i närheten av en hållplats gör kollektivtrafiken mer tillgänglig och valet av hållbara resor enklare. En ökning av indikatorn möjliggörs antingen genom fler eller flyttade hållplatser eller nybyggnation i kollektivtrafiknära läge.

Vilken utveckling har indikatorn?

I Gislaved har andelen invånare med maximalt 500 meter till en hållplats legat runt 57% sedan mätningarna påbörjades 2014. De senaste två åren har ingen förändring uppmätts. Senaste mätperiod var 2019.

Det finns en tydlig skillnad mellan landsbygd och tätort. I kommunens tätorter bor 67,7% i kollektivtrafiknära lägen. På landsbygden är motsvarande siffra 7,5%. Detta är betydligt sämre än snittet för rikets landsbygd, vilket ligger på 21,5%. Även i tätorterna utmärker sig Gislaved negativt, då i en genomsnittskommun bor 79% i kollektivtrafiknära läge.

Sidan uppdaterades senast: