kvinna spelar tennis

Välmående människor som kan nå sin fulla potential

Det prioriterade området välmående människor som kan nå sin fulla potential pekar på vikten av att skapa en god hälsa och goda livsvillkor bland befolkningen. Det pekar också ut att det i kommunen ska finnas tillgång till en jämlik och kvalitativ utbildning, ett rikt kultur- och fritidsliv samt att alla invånare ska uppleva social och ekonomisk trygghet.

Utvecklingen mäts genom fyra sakområden

  • Utbildning
  • Hälsa
  • Trygghet och livsvillkor
  • Deltagande

I strategin belyses vikten av att förbättra skola och utbildning för att ge invånarna goda förutsättningar på arbetsmarknaden samt till egen försörj-ning. I det prioriterade området fastslås att barn och unga ska ges möjlighet att slutföra sin utbildning, att skolmiljön ska vara trygg samt att den skadliga stressen ska minska bland eleverna.
Sakområdet utbildning består av tre indikatorer var av två mäter elevernas resultat och en mäter den upplevda tryggheten i skolan.

Bedömning av sakområdets trend

grön pil, pekar uppåt, visar positiv trend

Sakområdet visar en positiv trend

Använda indikatorer:

  1. Andel (%) elever med examen från gymnasiet inom 4 år
  2. Andel (%) elever i åk 9 som är behöriga till yrkesprogram
  3. Andel (%) elever som upplever trygghet i skolan

Indikatorerna som mäter elevernas behörighets- och examensgrad har under senaste mätperioden, 2020–2021, förbättrats tydligt. Eleverna i åk nio har en större andel behörighet till minst yrkesprogram på gymnasiet samtidigt som fler tar examen inom fyra år från gymnasiet.

Det bör dock nämnas att skillnaderna mellan män och kvinnor består, där den förstnämnda gruppen presterar sämre än den sistnämnda med upp till 15 procentenheter skillnad i examen efter fyra år beroende på gymnasieprogram. Det bör även nämnas att kommunens resultat inom skolan fortsatt är sämre än de flesta andra kommuner i riket, särskilt gällande examen från gymnasiet inom fyra år.

Vad det gäller tryggheten i skolan bedöms indikatorn ha en varierad utveckling, där andra året på gymnasiet förbättrats men årskurs fem har försämrats. Årskurs 9 har haft en marginell ökning. Även här finns könsskillnader, där pojkarna i årskurs nio är mindre trygga än flickorna.

Vad mäter indikatorn?

I strategin belyses det faktum att skola och utbildning ger oss en mängd färdigheter för att skapa goda förutsättningar på arbetsmarknaden och till egen försörjning hela livet.

I nationella studier framkommer ett samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Likaså har lågutbildade sedan 1990-talet fått en alltmer utsatt position på arbetsmarknaden, där gymnasieutbildning i ännu högre grad krävs för att unga vuxna ska etablera sig på arbetsmarknaden. Detta beror bland annat på ökad datorisering och automation samt ökad konkurrens om arbeten med låga utbildningskrav. Det är därför av vikt att så många som möjligt slutför en gymnasieutbildning för att på så sätt möjliggöra egen försörjning i enlighet med strategins inriktningar.

Med ovanstående i åtanke används indikatorn gymnasieelever med examen inom 4 år för att följa upp strategin och sakområdet. Elever som börjat på introduktionsprogram ingår också, vilket är anledningen till att examen efter fyra år är brytpunkten för statistiken. För de elever som börjat på introduktionsprogram är det svårt att hinna ta examen inom tre år och kommuner med hög andel nyanlända elever på introduktionsprogram skulle då få begränsade möjligheter till jämförbarhet.

Vilken utveckling har indikatorn?

Andelen elever som tar examen inom fyra år från gymnasiet ökade tydligt under 2021, från 53% 2020 till 60,7% 2021. Detta ska sägas att siffrorna för 2020 var ovanligt låga. Det finns också skillnader mellan de olika gymnasieprogram som finns (högskoleförberedande, yrkesförberedande och introduktionsprogram).

Det finns även skillnader mellan pojkar och flickor, där den förstnämnda gruppen presterar sämre än den sistnämnda med upp till 15 procent-enheters skillnad i hur stor andel som tar examen efter fyra år, beroende på vilket gymnasieprogram som åsyftas. Det bör även nämnas att kommunens resultat inom skolan fortsatt är sämre än de flesta andra kommuner i riket.

Vad mäter indikatorn?

Att vara behörig till yrkesprogram kan förstås som den lägsta behörighets-nivån till gymnasiet och mäter därför hur många som är behöriga totalt sett. Precis som ovan beskrivet är gymnasieexamen avgörande för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden, vilket innebär att behörigheten bland elever i åk 9 ska vara så hög som möjligt.

Vilken utveckling har indikatorn?

Gislaved har under 2021 ökat andelen behöriga till yrkesprogram efter en sjunkande trend mellan 2015–2020. Med en andel på 83,1% behöriga till yrkesprogram på gymnasiet uppmättes de högsta siffrorna sedan 2013, där ökningen från 2020 motsvarade ca 10 procentenheter.

Kommunen ligger fortfarande under genomsnittet för en kommun, men har i och med de högre siffrorna under 2021 närmat sig det nationella genomsnittet betydligt.

Flickor har en högre andel behöriga till minst yrkesprogram på gymnasiet, med 87,8% jämfört med pojkarna som har 78,6%. Precis som i indikatorn som visar andelen med gymnasieexamen efter fyra år finns tydliga könsskillnader, där pojkarna presterar sämre.

Vad mäter indikatorn?

Att mäta andelen som upplever trygghet i skolan speglar i vilken grad skolmiljön är trygg för eleverna, vilket är en tydlig målformulering i det prioriterade området. För att på bästa sätt ha möjlighet att ta del av de möjligheter som utbildning ger måste skolan upplevas som en trygg plats.

Den av eleverna upplevda tryggheten i skolan mäts genom Skolinspektionens skolenkät. I indikatorn kommer svaren för de som går i femte och nionde klass i grundskolan samt de som går andra året på gymnasiet. Frågan som ställdes i skolverkets enkät var om eleverna instämde i påståendet ”jag känner mig trygg i skolan”.

Vilken utveckling har indikatorn?

Indikatorn mäter tre årskurser. I årskurs fem har andelen elever som känner sig trygga i skolan minskat, från 90% som kände sig trygga i skolan 2018 till 83% 2020.

I årskurs nio har andelen som känner sig trygga i skolan en marginell ökning på runt 1 procentenhet till 79,9% år 2020. I Gymnasiet har andelen som känner sig trygga ökat med 5 procentenheter, till 82% 2020.

En viktig skillnad att poängtera är mellan könen i årskurs nio. Där skiljer det sig 11 procentenheter mellan pojkarna och flickorna med 75 respektive 86% av eleverna som känner sig trygga. Eftersom könsuppdelad statistik endast finns för senaste mätningen är det svårt att säga om detta är en trend som funnits under en längre tid.

Sammantaget bedöms indikatorn ha en varierad utveckling, där andra året på gymnasiet förbättrats men årskurs 5 har försämrats. Årskurs 9 har haft en marginell ökning.

Sakområdet trygghet och livsvillkor syftar till att mäta i vilken utsträckning alla invånare ska uppleva såväl ekonomisk som social trygghet samt i vilken grad vårdnadshavares livsvillkor förändrats över tid. Dessa faktorer är centrala inriktningar inom det prioriterade området, där de förmodas leda till förbättrad levnadsstandard, jämlika möjligheter i samhället samt långsiktig förbättring av barnens framtidsutsikter. Med sakområdet ska därmed utvecklingen inom ekonomiska och sociala trygghetsfrågor, jämlika livsvillkor samt tillit mellan människor mätas.

Bedömning av sakområdets trend

röd pil, pekar neråt, visar en negativ trend

Sakområdet visar en negativ utveckling.

Använda indikatorer:

  1. Vuxna biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd, andel (%) av befolkningen
  2. Andel (%) Invånare 0–19 år i ekonomiskt utsatta hushåll
  3. Andel (%) invånare som är oroliga för sin egen trygghet
  4. Andel (%) invånare som anser att det finns ganska eller mycket stora problem med trygghet i kommunen
  5. Andel (%) som upplever att de har möjlighet att vara den de vill och leva det liv de vill
  6. Andel (%) som känner tillit till andra människor

Analysen av indikatorerna visar att Gislaved i många fall har sämre resultat jämfört med riket, länet och andra kommuner i frågor social trygghet samt tillit till andra människor. Inom ekonomiska tryggheten har dock en viss förbättring identifierats.

I de sociala trygghetsfrågorna placerar sig Gislaveds kommun bland de kommuner med lägst andel som upplever en generell trygghet i samhället. Gislaved utmärker sig särskilt negativt på flera frågor, där invånarna i högre grad än länet och riket uppfattar att narkotikahandel, våldsbrott, personer eller grupper som bråkar eller stör samt personer som är påverkade av narkotika eller alkohol är mycket eller ganska stora problem i kommunen. Även tilliten till andra människor är lägre i Gislaveds kommun.

Den ekonomiska tryggheten har ökat då andelen barn som växer upp i ekonomisk utsatthet minskat senaste mätperioden, 2020. Andelen av befolkningen som är långvariga bidragsmottagare har inte heller förändrats nämnvärt. Det är dock viktigt att poängtera att många andra närliggande kommuner, till exempel Värnamo och Vaggeryd, har en lägre utgångspunkt i andelen barn som växer upp i ekonomiskt utsatta hushåll. Kommunen har inte heller haft en lika önskvärd utveckling kring andelen av befolkningen som är långvariga bidragsmottagare som andra kommuner i det närliggande arbetsmarknadsområdet.

Vad mäter indikatorn?

Den ekonomiska tryggheten skapar ramarna för människors handlings-utrymme. Personer med låg ekonomisk standard lever i genomsnitt kortare och är oftare sjuka än de med hög ekonomisk standard. Svaga ekonomiska villkor kan dessutom påverka den sociala delaktigheten och möjligheten att påverka riktningen i sitt liv.

Indikatorn mäter andelen vuxna biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd, där gränsen för långvarigt dras vid att ha fått försörjningsstöd under 10–12 månader under ett år. Att endast det långvariga mottagandet av ekonomiskt bistånd mäts är dels för att alla människor kan behöva kortvarigt ekonomiskt bistånd någon gång under sin livstid, dels för att pandemin kan ha haft en kortsiktig effekt på graden av utbetalt försörjningsstöd. Gruppen som har långvarigt biståndsmottagande kan antas ha problem med att ta sig in eller stanna kvar på arbetsmarknaden, vilket leder till en avsaknad av ekonomisk trygghet.

Vilken utveckling har indikatorn?

Andelen vuxna biståndsmottagare med långvarigt ekonomiskt bistånd i befolkningen har inte förändrats nämnvärt de senaste åren och ligger runt 1%. Mellan 2019 och 2020 kunde inte heller någon ökning identifieras, trots att ekonomin stannade av sett till pandemin. Fler blev därmed inte långvariga bidragsmottagare under 2020.

Vad mäter indikatorn?

Indikatorn syftar till att mäta hur stor andel av barnen i Gislaveds kommun som växer upp i ekonomisk utsatthet. Barn som växer upp under ekonomiskt utsatta förhållanden riskerar sämre fysisk och psykisk hälsa, sämre skolresultat och försämrade sociala relationer. Även ungdomskriminalitet, våld och arbetslöshet är högre bland barn som växt upp under sådana förhållanden. Alla dessa faktorer påverkar barnens möjligheter längre fram i livet.

Definitionen av ekonomiskt utsatt hushåll är de som antingen lever med låg inkomst eller med ekonomiskt bistånd. Begreppet låg inkomst definieras som de som understiger den socialbidragsnorm som fastställdes på 1980-talet, med inflationen i beaktande.

Vilken utveckling har indikatorn?

En minskning av andelen invånare i åldrarna 0–19 år som växer upp i ekonomiskt utsatta hushåll har identifieras senaste mätperioden. Mellan 2019 och 2020 minskade andelen från 10,1% till 9% av alla barn i kommunen. Detta innebär att den ökning som identifierades under 2019 verkar endast ha varit tillfällig.

Kommunen ligger marginellt högre än riket och länets genomsnitt. I jämförelse med angränsande kommuner är det bara Tranemo som också haft en önskvärd utveckling. Hylte, Värnamo, Gnosjö och Vaggeryd har alla ökat andelen barn som växer upp i ekonomisk utsatthet. Värnamo och Vaggeryd har dock en betydligt mindre andel än Gislaveds kommun fortfarande, med 5,6 respektive 5,4%.

Vad mäter indikatorn?

En upplevd trygghet är en central faktor i välfungerande samhälle. En otrygg befolkning, där individer avstår från vissa aktiviteter på grund av rädsla, kan i längden leda till att den informella sociala kontrollen minskar. Med detta menas färre och färre människor väljer att ingripa när de ser någonting som är fel eller när människor i området beter sig på ett oacceptabelt sätt. Detta riskerar i längden att leda till mer och grövre brottslighet.

Indikatorn syftar till att mäta den subjektiva trygghet som invånarna i kommunen upplever med fokus på oro för att negativa händelser ska hända individen själv. I SCBs medborgarundersökning ställs ett antal frågor om vilken oro människor upplever kring risker för olika företeelser.

Innan dessa frågor behandlas behövs en genomgång av hur resultatet ska tolkas. Detta eftersom det endast är ett urval av befolkningen som tillfrågats, vilket gör att det finns det osäkerheter i statistiken. Vid jämförelse med andra kommuner eller riket måste felmarginalen tas i beaktande för att kunna undersöka om skillnaden i svar är ”statistiskt säkerställd.” Med statistiskt säkerställd menas att skillnaderna troligtvis inte kan förklaras av slumpen i urvalet. Felmarginalen beror i sin tur på urvalets storlek och omfång.

Genom att subtrahera och addera felmarginalen på det angivna värdet skapas ett konfidensintervall. Om de olika kommunernas konfidensintervall inte överlappar kan skillnaden anses vara statistiskt säkerställd. I nedan-stående fall används en 95% konfidensintervall, vilket innebär att med 95% säkerhet har intervallen ”träffat rätt” och innehåller det sanna värdet för hela populationen.
Eftersom detta är första året med nedanstående frågebatteri görs ingen jämförelse med tidigare år. Däremot görs en jämförelse med riket och länet. I de sista raderna i tabellen redogörs om det finns en statistiskt säkerställd skillnad gentemot riket och länet.

Vilken utveckling har indikatorn?

Vad det gäller indikatorn som mäter andelen som är oroliga för sin egen trygghet finns en rädsla för framför allt våldsbrott, inbrott och identitetsbrott i kommunen, där mellan en fjärdedel och en tredjedel av befolkningen upplever sådan oro. Inga statistiskt säkerställda skillnader mot riket eller länet kunde identifieras.

Vad mäter indikatorn?

Den generella tryggheten mäts genom SCB:s medborgarundersökning och sättet att tolka resultatet på är densamma som ovanstående indikator.

Med den generella tryggheten menas i vilken grad invånarna uppfattar problem i samhället. Istället för individens egen oro ställs frågan kring i vilken grad vissa företeelser anses vara ett förekommande problem i samhället. Bland dessa frågor sticker Gislaved ut negativt i jämförelse med både riket och länet i ett antal frågeställningar.

Indikatorn fokuserar på fyra områden. De tillfrågade fått besvara följande hur stort eller litet problem de tycker att följande saker är i kommunen:

  • Personer eller gäng som bråkar eller stör
  • Personer som är påverkade av alkohol eller narkotika
  • Narkotikahandel
  • Våldsbrott

Fyra svarsalternativ gavs, där de svarande kunde ange att problemet var ”mycket stort”, ”ganska stort”, ”ganska litet” eller ”mycket litet”.

Vilken utveckling har indikatorn?

Analysen av andelen invånare som anser att det finns ganska eller mycket stora problem med tryggheten i kommunen visar att Gislaved i många fall har sämre resultat jämfört med riket, länet och andra kommuner.
Gislaved utmärker sig negativt på flera frågor. Andelen som uppfattar våldsbrott som ett ganska eller mycket stort problem är mellan 56–67,2% av befolkningen. För narkotikahandel är det runt 70–80% av befolkningen som anser att det är ett ganska eller mycket stort problem. Båda dessa skiljer sig statistiskt från ett flertal kommuner i närområdet samt riket och länet som helhet.

Kommunen har sett en ökning av anmälda våldsbrott under 2019 och 2020, vilket kan utgöra en del av förklaringen till både den låga generella tryggheten i kommunen. Det är också viktigt att notera att det är fler som anser att våldsbrott är ett generellt problem i samhället än vad som är rädda för att det händer en själv.

Ungefär hälften av befolkningen anser att personer eller grupper som bråkar eller stör samt personer som är påverkade av narkotika eller alkohol är ganska eller mycket stora problem i kommunen. Även här finns statistiskt säkerställda skillnader mot riket, även om de inte är lika tydliga som för våldsbrott och narkotikahandel.

Vad mäter indikatorn?

En ytterligare aspekt av trygghet är möjligheten att kunna leva det liv man vill och vara den man vill oavsett ålder, kön eller könstillhörighet, sexualitet, religion, etnicitet eller funktionsnedsättning. Detta är också något som lyfts fram som viktigt i strategin och det prioriterade området för välmående människor som kan nå sin fulla potential, där det ska råda jämlika förutsättningar mellan alla grupper

Indikatorn utgår från SCB:s medborgarundersökning. Den exakta frågeställningen i enkäten var följande: ”Tycker du att du kan vara den du är och leva ditt liv som du vill i din kommun? t.ex. utifrån ålder, kön eller könstillhörighet, sexualitet, religion, etnicitet eller funktionsnedsättning”. Det fanns återigen fyra svarsalternativ, vilka då var ”inte alls”, ”till viss del”, ”till stor del” och ”helt och hållet”.

Vilken utveckling har indikatorn?

Kommunen har en relativt hög andel som upplever att de har möjlighet att vara den de vill och leva det liv de vill, där 82% svarade att de till stor del eller helt och hållet kan vara den de är och leva det liv som de vill medan 18% svarade att de det de inte alls eller endast till viss del kan göra det. Felmarginalen var 4,9%. Resultatet skiljer sig inte från riket eller länet som därför har ett resultat som ligger i nivå med Gislaved kommuns.

Vad mäter indikatorn?

I strategin fastslås att den upplevda tryggheten korrelerar med vilken tillit invånarna känner gentemot samhället och andra människor. Tillit minskar upplevelsen av stress samt gör den sociala världen mer hanterbar. Den ses också som en viktig beståndsdel i den demokratiska processen och utvecklingen av demokratiskt engagemang.

Kärnan i tillit är om invånarna känner att de kan lita på andra människor. Därför används en indikator från SCB:s medborgarundersökning. I under-sökningen ställs frågan om det, allmänt sett, går att lita på andra människor. Svarsalternativen var ”inte alls”, ”till viss del”, till stor del” och ”helt och hållet”.

Vilken utveckling har indikatorn?

I Gislaveds kommun är det 47,9% (±5,6) som svarat att det inte alls eller endast till viss del går att lita på andra människor. Detta är ett högre och statistiskt säkerställt resultat jämfört med riket och Värnamo kommun. Gislaved har strax under de kommuner där flest angett att de inte alls eller enbart till viss del litar på andra människor i riket. Det är framför allt ”till viss del” som är högre än resterande kommuner samt riket.

I strategin framförs att befolkningens hälsa är av stor betydelse för sam-hällets möjligheter till utveckling. Sakområdet hälsa blir därför en sammanställning av olika indikatorer som syftar till att mäta välbefinnandet hos befolkningen.

Bedömning av sakområdets trend

röd pil, pekar neråt, visar negativ trend

Sakområdet visar en negativ utveckling.

Använda indikatorer:

  1. Andel (%) som upplever bra eller mycket bra allmän hälsa bland ungdomar
  2. Andel (%) ungdomar som uppskattar att de har en bra eller mycket bra självkänsla
  3. Ohälsotal, antal dagar
  4. Andel (%) av alla sjukskrivningar som beror på stress

Indikatorerna med negativ utveckling, det vill säga andelen av alla sjuk-skrivningar som beror på stress och ungdomars självuppskattade hälsa, är det tydligt att försämringen skett bland kvinnor.
Även inom ohälsotalet, som överlag inte förändrats nämnvärt senaste mätperioden, finns en tydlig skillnad mellan män och kvinnor. Likaså är det färre flickor än pojkar bland kommunens ungdomar som har en bra självkänsla.

Den största vidare utmaningen för kommunen inom sakområdet hälsa är att arbeta med att minska denna könsskillnad. Sjukskrivningar påverkar både livsinkomsten och pensionen, vilket riskerar att försämra livsvillkoren för den drabbade. Om kvinnor i högre grad är sjukskrivna påverkas de inte bara av den försämrade hälsan, utan även den ekonomiska tryggheten och de jämställda förutsättningarna påverkas negativt.

Vad mäter indikatorn?

Strategin har ett uttalat fokus på yngres välmående som ett sätt att skapa förutsättningar för ett bättre hälsa och möjligheter i senare delar av livet. En god hälsa i ungdomen ger en bättre utgångspunkt för möjligheten att slutföra sin utbildning, social trygghet och en högre framtida livskvalitet.
För att mäta detta studeras elever med bra eller mycket bra självskattad hälsa i åk 9 samt andra året på gymnasiet för åren 2011–2020. Frågan härstammar från Folkhälsoenkät där eleverna fick svara på frågan ”hur mår du allmänt?”

Vilken utveckling har indikatorn?

Indikatorn visar att andelen ungdomar som upplever bra eller mycket bra hälsa att den självuppskattade hälsan är genomgående bra bland ungdomarna i kommunen, både i årskurs nio och andra året på gymnasiet Resultatet skiljer sig inte heller nämnvärt från riket, länet eller andra kommuner. Det finns dock en etablerad skillnad mellan pojkar och flickor, där de sistnämnda i lägre utsträckning har en bra självskattad hälsa.

Dessutom har en oroväckande sänkning av hälsan för flickor i åk 9 har identifierats, där det sjunkit från 88% med god eller mycket god hälsa 2017 till 68% 2020. Vad detta beror på är svårt att fastställa, och vidare analyser bör göras under nästkommande uppföljning.

Vad mäter indikatorn?

För att motverka skadliga samhällsnormer ska kommunen arbeta med ungas självkänsla. För att mäta måluppfyllelsen i ovanstående inriktning i strategin används folkhälsoenkät ung och dess frågor om ungas självkänsla.

I enkäten ställs tre frågor, där de svarande kan ange om de instämmer i påståendet:

  • Jag tycker om mig själv
  • Jag är tillräckligt bra som jag är
  • Andra i min ålder trycker om mig

Vilken utveckling har indikatorn?

Sett till ungdomars självkänsla är den stora skillnaden som kan identifieras mellan pojkar och flickor generellt, där den sistnämnda har en sämre självkänsla i jämförelse med den förstnämnda. Endast två tredjedelar av flickorna i nionde klass uppskattar att de har en bra självkänsla, vilket innebär att var tredje flicka i inte tycker om sig själv, tycker de är bra som de är eller tror att andra tycker om dem. För killarna har resultatet legat 85 % alla år utom ett. Skillnaden i Gislaved är som högst 22 procentenheter i nionde klass och 16 procentenheter i andra året på gymnasiet mellan flickor och pojkar.

Ett problem är att frågan inte har ställts i de tidigare folkhälsoenkäterna vilket gör det svårt att bedöma mer ingående. För bättre analys krävs längre tidsserier. Det är dock redan nu viktigt att notera skillnaden mellan pojkar och flickor som ett problem som behöver arbetas med.

Vad mäter indikatorn?

Kommunens ohälsotal är ett mått på hur många dagar under en tolv-månadersperiod som Försäkringskassan betalar ut ersättning vid nedsatt arbetsförmåga i åldrarna 16–64 år. Måttet påverkas av förändringar i sjukförsäkringen, vilket gör att detta måste vägas in i bedömningen. Indikatorn kan dock med fördel jämföras med olika kommuner, länet och riket och visar i vilken grad längre sjukdomsperioder förekommer i kommunen.

Vilken utveckling har indikatorn?

Ohälsotalet ökade marginellt under 2021, till 25,4 dagar i jämförelse med 25,1 dagar 2020. Det ska tilläggas att samtidigt som ohälsotalet 2020 och 2021 är lägre än någon gång på 2000-talet är det fortfarande högre än andra kommuner i närområdet.

Vad mäter indikatorn?

I strategin och det prioriterade området framförs att den skadliga stressen ska minska. Detta mäts genom att studera utveckling av stressrelaterade diagnoser i relation till det totala antalet sjukskrivningar. Om stressrelaterade sjukdomar utgör en ökande del av det totala antalet sjukskrivningar kan det tolkas som att problemet ökar i samhället.

Vilken utveckling har indikatorn?

Andelen av alla sjukskrivningar som beror på stress har ökat det senaste året, då det utgör mellan en fjärdedel och en femtedel av alla sjukskrivningar beroende på säsong. Det framkommer att kvinnor i högre utsträckning är sjukskrivna på grund av stress jämfört med männen. Från 2019 och framåt är stressrelaterade sjukskrivningar endast 5–10% av alla sjukskrivningar för män, samtidigt som det är mellan 19–25% för kvinnor. Då ska det också vägas in att kvinnor i högre grad är sjukskrivna generellt.

Sett till ovanstående faktorer syns en trend med att kvinnor i högre grad är sjuka, sett framför allt till psykisk ohälsa och stressrelaterade sjukdomar. Detta fenomen gäller inte bara i Gislaveds kommun utan i hela landet.

Det prioriterade området för välmående människor som når sin fulla potential lyfter fram att de demokratiska processerna och samhällsgemenskapen ska stärkas genom delaktighet och inflytande bland medborgarna.

Delaktighet är i sig ett vagt och abstrakt begrepp, vilket gör det svårt att mäta. I nedanstående uppföljning undersöks delaktigheten i det demokratiska systemet genom att analysera valdeltagandet över tid. Inflytandet mäts istället genom självskattningar av möjligheten till inflytande och insyn.

Bedömning av sakområdets trend

röd pil, pekar neråt, visar negativ trend

Sakområdet visar en negativ utveckling.

Använda indikatorer:

  1. Valdeltagande
  2. Andel invånare som upplever möjlighet till inflytande och insyn över kommunens verksamheter och beslut

Eftersom kommunen tydligt skiljer sig mot riket och länet i andelen som upplever insyn och inflytande över kommunens verksamheter anses hela sakområdet ha en negativ utveckling. Det krävs vidare arbete med att vända de negativa siffror som uppmätts bland enkätsvaren.
Valdeltagande bör ersättas med en mer kontinuerlig indikator, vilket är en process som bör arbetas fram i nästa fördjupade uppföljning.

Vad mäter indikatorn?

Syftet med att mäta valdeltagande är att det ger en fingervisning kring dels vilken legitimitet som tillskrivs det demokratiska systemet, dels om medborgarna ser möjligheter att genom demokratin påverka samhälls-utvecklingen. Ett högt valdeltagande visar dessutom att fler grupper i samhället blir representerade. Fler som röstar tolkas därför som en positiv utveckling, då det visar på en tilltro till det demokratiska systemet, en tro på förmågan att påverka samhällsutvecklingen och en bred representativitet bland olika grupper i samhället.

Vilken utveckling har indikatorn?

Deltagandet i riksdagsvalet i Gislaved 2018 var 85,17%, vilket är något lägre än rikssnittet. I valet till kommunfullmäktige samma år deltog 81,08% av de röstberättigade. Vid föregående riksdags- och kommunalval 2014 var deltagandet 85,14 respektive 82,18%. Sammantaget har alltså deltagandet i riksdagsvalet ökat något medan kommunalvalets deltagande sjunkit med en dryg procentenhet.

Studerar man enbart förstagångsväljare röstade 77% av de röst-berättigade i kommunfullmäktigevalet 2018. Nationella studier visar att förstagångsväljare generellt har ett lägre valdeltagande än andra väljare, i synnerhet inom socioekonomiskt svagare grupper. Även om valdeltagandet för gruppen var högre än valet 2014, där 75% av de röstberättigade förstagångsväljarna röstade, är det lägst andel i Jönköpings län. I länet har Värnamo det högsta valdeltagandet bland förstagångsväljare med 85%.

Valdeltagandet skiljer sig mellan olika valdistrikt i kommunen. Valdistriktet med högst andel röstande var Stengårdshult–Valdshult–Öreryd med 93,33% och lägst var deltagandet i distriktet Gullvivan med 69,43%. Det finns därmed stora interna skillnader i valdeltagande beroende på vilken del av kommunen man bor i.

Tidigare forskning kring det nationella valdeltagandet har visat utrikes födda deltar i lägre grad än inrikes födda i allmänna val. Andra faktorer som ökar benägenheten att rösta är inkomst, utbildning och lång bosättningstid. Detta verkar också vara fallet i Gislaveds kommun, då valdistrikt med lågt valdeltagande i regel har en högre andel utrikes födda samt en lägre förvärvsfrekvens. Dessa skillnader leder till en minskad politisk representa-tion bland de berörda grupperna. Det riskerar också att grundlägga ett minskat politiskt engagemang bland invånarna.

Vad mäter indikatorn?

I strategin beskrivs hur de boende i kommunen ska känna sig sedda och hörda och på så sätt stärka samhällsgemenskapen och demokratin i kommunen.

Det som beskrivs ovan definieras som den som den subjektiva upplevelsen av invånarnas inflytande i den demokratiska processen, där kommunens beslut och verksamhet utgör fokus. För att mäta detta används återigen en fråga från SCB:s medborgarundersökning. Frågan som används lyder i sin helhet: ”Tycker du att invånarna i din kommun har möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter?” där svarsalternativen var ”inte alls, ”till viss del”, ”till stor del” och ”helt och hållet”.

Vilken utveckling har indikatorn?

Kommunen har en högre andel missnöjda med möjligheten till och inflytande i kommunens beslut och verksamheter. Över 80% ansåg att de inte alls eller endast till viss del hade sådan möjlighet. Detta är en statistiskt säkerställd skillnad gentemot riket.

Kommunen hade dessutom en ovanligt hög andel som angett inte alls på ovanstående fråga. Detta utgör en statistiskt säkerställd skillnad mot riket. Detta antas bero på en generell missnöjdhet med kommunen i närhet till enkäten med koppling till olika sakfrågor.

Sidan uppdaterades senast: