
Alexandra Sahlin, dramapedagog och Julia Alvehed, speciallärare tillsammans med deltagarna i Teater Vilja. Översta raden från vänster: Alexandra, Mikael, Rebecca, Emilia, Adrian, Leo, Julia, Negin. Nedre raden från vänster: Hampus, Malin, Stina, Jon, Frida och Evelina.
Stinas önskemål blev Teater Vilja – i år firar de 10 år!
Senast uppdaterad 11 november 2026
Det började med att Stina ville fortsätta spela teater efter studenten. Tio år senare är hon fortfarande med i Teater Vilja, som nyligen firade sitt jubileum med en festival och fotoutställningen Ikoner i Glashuset.
Den 3 oktober fylldes Glashuset i Gislaved av teater, musik och dans när Teater Vilja firade sitt tioårsjubileum. Omkring 150–200 personer kom till festivalen, där teatergruppen bjöd på ett axplock av föreställningar och nummer från åren som gått.
Besökarna fick också prova på bland annat dans, sång och måleri innan dagen avslutades med disco. För deltagarna i Teater Vilja var det framför allt roligt att få stå på scen inför den stora publiken.
– Jag älskade publiken! Det var jätteroligt att det var så många här, säger Adrian, en av deltagarna i Teater Vilja.

10 år på teaterscenen
När Stina Knutsson tog studenten från anpassad gymnasieskola ville hon inte sluta spela teater. Hennes önskemål om att få fortsätta inspirerade dramapedagogen Alexandra Sahlin och specialläraren Julia Alvehed att starta Teater Vilja – en teatergrupp för personer med funktionsvariation. Gruppen är en del av Scenverkstan, som erbjuder flera olika drama- och teatergrupper.
Tio år senare är Stina fortfarande med i Teater Vilja, tillsammans med flera andra som varit med sedan starten. Genom åren har nya deltagare tillkommit och intresset för verksamheten är fortfarande stort.
– Det är jätteroligt att vara med i Teater Vilja. Jag har fått nya kompisar och tycker om det vi gör tillsammans, säger Stina.
– Den här gruppen betyder mycket för deltagarna. Här får de göra något de tycker om, träffa vänner och vara en del av en gemenskap. Samtidigt får de ta plats och vara sig själva på scen, säger Alexandra.

Stina tillsammans med porträttet på henne som togs under Portugalresan 2015.
Rätten att få ta plats och vara sig själv
Samma budskap står i centrum för fotoutställningen Ikoner, som invigdes i Glashuset i samband med Teater Viljas jubileumsfestival. Utställningen har sedan dess varit öppen för besökare att ta del av. Lördag den 14 november är sista chansen att se den innan den Ikoner reser vidare.
Rebellen Jon
Utställningen är ett samarbete mellan Glada Hudik-teatern och Fotografiska och består av 21 porträtt av personer med Downs syndrom. Varje person har själv fått välja en karaktär att gestalta framför kameran, allt från filmstjärnor och kungligheter till Barbie.
En av dem är Jon Månsson från Gislaved, som också är med i Teater Vilja. Hans porträtt har fått namnet Rebellen. När bildens skulle tas fick han resa till Stockholm och fotograferas i en riktig fotostudio.
– Jag ville vara en cool kille och det tyckte de var en bra idé, berättar Jon.

Jon bredvid sitt fotografi "Rebellen".
Idén till Ikoner
Idén till Ikoner föddes i samband med en träningsresa till Portugal 2015, där både Stina och Jon deltog. Resan arrangerades i samarbete med Glada Hudik-teatern och på plats fanns även fotografer från Fotografiska som tog porträttfotografier på alla deltagare
Där och då började idén om en fotoutställning växa fram. Året därpå bjöds 21 personer in till en fotostudio i Stockholm, där de fick gestalta sina utvalda karaktärer.
Sedan dess har Ikoner turnerat runt om i världen och visats i bland annat USA, Sydkorea och Tyskland.

Mycket har hänt på 10 år
När Alexandra ser tillbaka på de tio åren med Teater Vilja konstaterar hon att mycket har förändrats. Hon ser bland annat hur fler arbetsgivare ger personer med funktionsnedsättning möjlighet att arbeta och bli en del av gemenskapen på en arbetsplats. Två exempel är Stina, som arbetar inom Gislaveds kommun i hr-huset och caféet på vård- och omsorgsboendet Vitsippan, och Jon som arbetar på Rusta.
Utvecklingen går också hand i hand med budskapet i utställningen Ikoner om rätten att synas, ta plats och vara sig själv.
– Det är en utveckling som gynnar både arbetsgivarna och de som får möjlighet att arbeta. För den enskilda personen kan ett jobb betyda mycket, både för gemenskapen och känslan av att vara behövd och bidra med något, säger Alexandra.
