Bingo som brobyggare mellan generationer

Hur hamnade egentligen en busslast med högstadieelever på Hagagårdens demensboende? Vad är det för musik som ljuder i lokalen – och varför? Det tar vi reda på i dagens artikel från Pedagog Gislaved.

"Är du kär i mig ännu Claes-Göran?" ljuder ur högtalarna. Eleverna fnissar, och en äldre dam stämmer plötsligt med i sången med klar stämma: "Har du kvar dina känslor för mig?"
En ung tjej lutar sig fram och viskar till damen bredvid:

– Du har den textraden på din bricka!

Tillsammans lägger de en liten träplutt på rätt ruta.

Det var nervöst och fnissigt när eleverna först steg in på Hagagården. Men nu, efter en stunds musikbingo tillsammans med de boende, börjar de känna sig mer avslappnade.

Populär aktivitet på boendet

Bingo är en återkommande aktivitet på boendet – och musikbingo är särskilt populärt. Carina Petersson, som ansvarar för aktiviteterna, berättar gärna om varför bingot är så bra.

– Ibland minns de boende inte vad de åt till frukost, men de har full koll på texterna i de flesta äldre låtar vi spelar, säger Carina.

"Med en enkel tulipan uppå bemärkelsedagen..." spelas och en boende konstaterar att de alltid sjunger den när någon fyller år.

– Får du tulpaner då också? frågar Carina.

– Njae, det kan vara olika, ler hon.

Sedan ljuder "Tjo, vad det var livat i holken i lördags!" ur högtalarna.

– Det är verkligen skillnad från dagens musik, konstaterar eleven Nejla Muratovic och ruskar leende på huvudet när hennes lärare undrar om hon kommer lägga till låten på sin spotifylista.

När bingot är avklarat dukas kaffe och nybakat fram. Under fikan får eleverna chans att ställa frågor till både boende och personal. Första frågan handlar om fusk: – Hur gjorde man när man fuskade förr?

– Jag har aldrig fuskat, säger Mona bestämt.

En annan boende berättar att hennes klasskamrat fick en örfil när han fuskade. Man kunde också få stryk av pekpinnen, instämmer någon.

Eleverna är också nyfikna på fritiden förr och vad man gjorde på lördagskvällarna.

– Det hände att man gick ut och dansade, men jag spelade också bridge ibland, berättar Karl-Erik.

– Man var inte bortskämd. Man fick gå mycket, och blev aldrig skjutsad, berättar Karin.

Eleverna har också frågor till personalen om hur det är att jobba med äldre. Nu är det de boendes tur att fnissa när Karin säger:

– Det beror på hur mycket vi jäklas med dem!

– Det är väldigt roligt och varierat. Vi skrattar mycket tillsammans. Men man måste ha tålamod, både vi och de boende, berättar Ebba som också jobbar på boendet.

Eleverna ber också Ebba berätta hur en vanlig dag på boendet startar.

– Vi börjar med rapport för att veta hur natten varit. Sedan går vi ut på avdelningen, väcker dem som vill upp tidigt, och låter andra sova vidare. De som behöver hjälp får det, andra klarar sig själva. Vi försöker ha så lyxig frukost som möjligt varje dag, berättar Ebba.

Även enhetschef Therese Müller fanns på plats för att svara på elevernas frågor. Hon pratade bland annat om afasi.

– Afasi betyder att man vet vad man vill säga men inte får ut orden. Då får personen börja prata lite, och vi hjälper till att fylla i. Det är viktigt att känna de boende väl, så man vet vad de vill säga. Ju mer vi lär känna varandra, desto lättare blir det, förklarar hon.

Journalist på besök

Dagen till ära är även en journalist från Värnamo Nyheter på plats. Eleverna passar på att fråga honom om hans yrke och varför han blev journalist.

– Jag är väldigt sportintresserad, så det var den vägen. Pluggade tre år i Stockholm, fick jobb på VN i somras. Det är väldigt olika hur man jobbar – en trafikolycka skriver man snabbt, men ett reportage som detta kan ta flera dagar.

En elev undrar om han använder AI i sitt jobb.

– Ja, ibland när texten känns konstig eller när man vill ha en sammanfattning.

Therese Müller inflikar att hon också använder AI.

– Jag använde AI för att ta fram frågor till idag, det är ett bra komplement.

Hur hamnade eleverna på demensboendet?

För ett tag sen blev högstadieläraren Mikael Wikman kontaktad av Hagagården för att de behövde hjälp med att göra bingopluttar till deras bingostunder. Han ställde frågan till träslöjdsläraren Martin Strand som tillsammans med några elever som ville hjälpa till, tog sig an uppgiften. Resten är historia.

– Jag har alltid haft det relationella perspektivet i fokus och bygger min undervisning utifrån det. Det handlar om att skapa möten mellan människor, mellan elever och personer utanför skolan. I dessa möten skapas förståelse, erfarenhetsutbyte och lärande. Just idag byggs kunskap över generationer – och det blir dessutom en hel del skratt!

Som pedagog önskar Mikael att fler organisationer, företag och kommunala verksamheter öppnar upp för samarbete med elever:

– PRAO är tillbaka i vår kommun sedan några år, och det är en fin möjlighet för elever att få inblick i olika yrken och möta olika människor. Vi vill ju ha kvar våra ungdomar i kommunen då måste vi visa dem att det finns oändliga möjligheter, oavsett vilken väg i livet man väljer.